Bubblan sprack, allt blev svart, prioriteringar förändrades och känslan att vara odödlig försvann. "Det händer inte mig" blev plötsligt det motsatta. Framtidsmålen förändrades över en natt och jag gick från högpresterande till livspresterande. Familjen och hälsan blev viktigast av allt. Sakta flyttade jag mitt fokus från det svarta hålet till det jag kan påverka, dvs fysisk aktivitet, mindset och kost. En intervju med en läkare gav mig också hopp om ett botemedel. Han sa att om MSforskningen hade ekonomiska resurser likvärdigt en kärnvapeninvestering så skulle nöten om ett botemedel vara knäckt. En annan forskare sa att han lägger ca 50% av sin tid till att samla in pengar, tid som han istället kunde lägga på forskning. För mig blev det tydligt. Någon annan ska samla in pengarna så att han kan göra det som han är bäst på; forska!