Kära vänner, familj och kollegor.

Under så många år av mitt liv har ätstörningarna haft mig i sina klor. Så många dagar har jag känt att jag inte orkar längre. Så många stunder som jag faktiskt trodde att mitt liv höll på att ta slut.

Men idag är jag 34 år och har en 3-årig dotter. Jag är frisk och fri och kan säga att allt kämpande var värt det. Varenda tår, varenda timme. Det var värt det.

Till stor del tog jag mig igenom ätstörningarna tack vare Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt som kunde erbjuda mig fantastiska stödsamtal, och peppa mig när jag behövde det som bäst. Jag kunde få prata med någon som själv hade varit sjuk. Kunde få en förebild. Precis just då när jag behövde det bäst.

Idag arbetar jag själv för Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt. Jag vill hjälpa andra på samma sätt som jag fick hjälp. Jag vill ge hopp till sjuka och deras anhöriga. Idag vet vi att dryga 130 000 människor i Sverige lider av en ätstörning. Och med mörkertalet som finns så vet vi inte var den siffran tar slut.

2011 tog BRIS emot 25 000 telefonsamtal/mail och Anorexi/Bulimi-Kontakt tog emot 11 000 telefonsamtal/mail. Det säger en del om hur många som hör av sig till oss och hur många vi kan och får möjlighet att hjälpa. Men dessvärre går det inte utan ekonomiskt stöd.

Jag tackar er av hela mitt hjärta om ni hjälper oss med en summa. Liten som stor. Kärlek och värme till Er.