Det här är min pappa, Kjell-Arne. Han fyllde 80 år den 28 december ifjol.

För ett år sen var han en pigg "gubbe" som körde motorcykel, husbil, och promenerade cirka en mil om dagen. Han var här och hjälpte mig att riva ett badrum, men beklagade sig lite över att han inte hade full kraft i vänsterarmen.

Lite provtagningar och sen kom diagnosen: du har ALS.

Idag går han - om det är en bra dag - en långsam runda på två kilometer med käpp, för att inte ramla. Än så länge kan han göra det för han har 25% kraft kvar i högerhanden. Men vad händer när den oxå försvinner?

Jag försöker ringa så gott som varje dag för att prata med honom i några minuter, men talet är nästan helt borta. Jag kan bara tänka mig frustrationen han känner över att inte kunna uttrycka det han vill, när han är helt hundraprocentigt klar i huvudet! Som tur är så har vi även en tät mailkontakt - det kan lätt skickas en tio-tolv långa mail fram och tebax på en dag.

Humorn har han kvar i allt detta elände, som tur är. När han fick stödkrage för nacken så skickade han en bild där han ritat pilar och skrivit in text, när han satt i sin fåtölj med en whisky i ena näven: "Nu känner jag mig som Valdemar i Beck-filmerna"!

Vad vill jag då förmedla med detta inlägg? Jo, jag vill säga att ALS är en jävla sjukdom att få! Det finns inte något botemedel utan endast bromsmediciner. Jag har nu - för att dra mitt lilla strå till stacken - startat en insamlingsfond där vem som helst får sätta in ett bidrag, stort eller litet, där pengarna oavkortat går till forskning gällande gåtan ALS. Det finns som sagt i dagsläget inget sätt att stoppa denna sjukdom, men jag hoppas att du som nu läser detta vill vara med i kampen så att det en dag kommer finnas ett botemedel, och jag tackar alla er som skänker en slant av hela mitt hjärta! Tillsammans kan vi!

Vill du läsa mer om ALS och vad det innebär så gå in på länken: https://www.hjarnfonden.se/om-hjarnan/diagnoser/al...

Vill du dela inlägget - varsågod!

Tack för att ni läst!

Kram Jeanette