Nu har det snart gått 1 år sen den där sista dagen i november. Det har blivit en del ”första gången sen….”, tiden nu efter pappas bortgång. Första julen, första nyår, första sommaren, första födelsedagen utan pappa. Snart blir det också första farsdag utan en pappa i livet att fira. Förra året låg pappa inne på Varberg sjukhus på farsdag. Han fick fina pappa-strumpor en T-shirt med någon text på om världen bästa pappa och en väst så han inte skulle frysa. Skräcken fanns såklart där långt bak i huvudet, att det nog var sista gången vi skulle fira fars dag på det här sättet men ingen av oss ville tänka på det just då. I år får vi fira pappa på annat sätt 💙

I årets mustaschkamp som hålls av Prostatacanserförbundet varje år är temat, närstående. Pappas och min historia är i år en av ambassadörsberättelserna och jag är en av årets närståendeambassadörer. Jag tycker det är viktigt att upplysa och sprida kunskap om sjukdomen och att forskningen går framåt. Att lyfta vår berättelse kring sjukdomen och visa på att det inte bara är personen med cancer som drabbas utan alla runt omkring blir påverkade för resten av livet kanske det kan göra att en man vågar testa sig och ta reda på svaret pga att han tänker på att han gör det för sin dotters skull och inte bara för sin egen. Det är viktigt att gå och testa sig och inte vänta. Tid räddar liv.

Jag kommer att starta upp pappas insamling varje år i november för att delta i mustaschkampen under november månad och jag kommer att stänga insamlingen på pappas årsdag 30 november 💙

Vi är tacksamma för er som kan och vill bidra till insamlingen men vi är också så otroligt tacksamma till alla er som redan varit med och bidragit tidigare💙 Tack!

Ps. Det går att bidra till insamlingen året runt även när insamlingen inte är ”öppen

Kramar Elin med familj.
——————————————————————

30 november 2022. Sorgens dag. Från och med denna dag kommer allt lyckligt även medbringa sorg i våra liv. Aldrig längre kommer lyckan få stå ensam i centrum. Alltid kommer vi sakna dig. Saknad av att du skulle vart här och få uppleva livet med oss. 55 är ingen ålder för död. Du hade halva livet kvar att leva.

Det hade vart molnigt och grått under flera dagar och solen lös med sin frånvaro. Jag klev ut på balkongen strax efter att du hade lämnat jordelivet och slås av den varma känslan av hur solen tittat fram och träffar mitt ansikte med full kraft likt en stark vårsol. Värme sprider sig i hela kroppen och jag fryser inte ens, trots att det är November. Jag vet att det är du, Pappa. Jag kände din värmande hand mot min kind och dina älskvärda ord, "Min prinsessa".

Min pappas cancer var den mest aggressiva formen av prostatacancer, obotlig. Han levde med sjukdomen i 5 år. Jag har startat en insamling till förmån för prostatacancerfonden till minne för min pappa och för att vi som stod handfallna brevid min pappa, kanske kan få känna att vi ändå kan göra något för någon.

Jag hoppas att denna minnesinsamling kan göra skillnad, om så bara att ge lite mer tid än innan åt en fru att få vara med sin man, ett barn att få vara med sin pappa, en syster att få vara med sin bror eller en vän, att få vara med sin vän lite längre.

Tack på förhand,
Kram Elin