Midvinternattens köld är hård, stjärnorna glistra och glimma,
sista snöflingorna på julkorten jag limma.

Jag känner mig som ett barn igen,
hela kroppen är på spänn.

Jag minns förr när jultomten kom på besök,
och jag bakom soffan dök.

Det var få saker som var så kul,
som när tomtefar kom kring jul.

Julmust, familjen, klappar och gröt,
några av de saker som gjorde att jag njöt.

Jag fick vara ett barn som kände trygghet,
utan någon som helst skygghet.
Förutom för tomtefar förstås.

I vuxen ålder uppskattar jag detta,
men det är inte om sådana som mig som vi bör berätta.

Många barn ser inte alls fram emot jul,
de känner kanske en vuxen som blir alldeles för ”kul”.

Vart femte barn känner en vuxen med miss- eller riskbruk,
det är ett fakta som gör att jag kräver en näsduk.

Alla barn förtjänar en vit jul,
som de kan blicka tillbaka på utan strul.

Jag skriver dåliga dikter och samlar in pengar,
hoppas jag spelar på era hjärtesträngar.

Skänk en slant till min insamling,
så lovar jag att ett barn tackar er när hen blivit gamling.

Endast positiva saker kommer komma därur,
nu gör vi detta tillsammans, eller hur?